Min Födelsedag

Hej!
Känner mig lite skyldig attt skriva något på min födelsedag.
Genom år av iaktagande har jag lärt mig att alla fyller år. En del gör en stor deal av det och firar stort. Antingen för att man är liten, känd eller nollar (10, 20, 30 o.s.v). Det blir mindre och mindre betydelse fullt ju äldre man blir. Kalles 6 årsdag är mer intressant än Peters 47 årsdag. Som liten tycker föräldrarna att varje sekund av barnets liv värdefull och att man fyller år är det ett rent mirakel. Sen under "mellanåren" ca 21-64 så jobbar man, har frigjort sig från föräldrar, skaffat familj och jobbar så firas man bara med ett extra glas på krogen, ett grattis från jobbar kompisarna, samtal från föräldrar och en liten present från familjen. Men sen tycker alla att, precis som med barnen, att ett åt till är ett rent mirakel för då har man blivit pensionär. Ungefär samma statistik som med målen i livet (se Meningen med livet). Detta blogginlägg är mer av ett konstaterande än ett verk av mycket tänkande. Men om någon någonsin undrar om detta ämne så har ni ett konstaterande av mig "ungas och äldres mirakelår är betydelsefullare, i en människas öga, än ett år av dina värdefullaste år"