Döden

Som rubriken talar om så ska filosofera lite om slutet.
Människor föds, lever och dör och sen sörjer släktingarna och dom som är bekanta med den avlidne. Men enligt min åsikt så är ej en människa död förrän den är bortglömd. En människa som är ihågkommen kommer alltid leva i våra hjärnor eller för att vara lite poetisk i våra hjärtan. En människa som är bortglömd av sina vänner finns inte. Ingen bryr sig eller tänker en tanke om de som är bortglömda.
Tänk er en eremit som gömt sig från civilisationen och skurit av alla band med familjen. Han är ej längre i någons hjärta och är lika betydelsefull för andra människor som en död. Men en död som är ihågkommen kan fortfarande med minnena som är kvar av honom glädja och förarga en bekant. Så på min gravsten ska det stå:
"Kom ihåg mig så kommer jag alltid finnas med er"

Intet

Jag har känt en tomhet dom senaste veckorna. Kanske på grund av högtidernas avslut. Kanske är jag distraherad av allt som händer. I vilket fall har det vart svårt att tänka. Jag känner mig instängd i mina egna omedvetna väggar. Men i vilket fall som börja jag tänka på ingenting. Tänk er ingenting. Ingenting är ju ingenting kan man tycka men ingenting är ju betydelsefullt. För det var det som fanns innan universum skapades. Det är det som en del buddhister använder för att kunna meditera. Ingenting som ändå är någonting. Fast om ingenting ska innefatta inget så kan inte det som vi kallar inget vara inget, eftersom det ändå är något. Ingenting måste isåfall vara det som ingen tänker på eller bryr sig om. Det som har döden nått. Jag kommer skriva ett inlägg snart om döden och vad jag tycker döden är.

Jag bli bättre!

Om nu allt fungerar så ska er muspekare ändras när ni går in på denna sidan
ejla mig m det inte går

Julafton

Äntligen fick ett "tips" om vad jag kan skriva om!!!
Julafton har firats av både kristna som icke kristna. Det har blivit en slags blandning av kristen tro och folksägner. Jultomten kommer från Holland närmare bestämt sankt Nikolaus ,en biskop som gjorde en massa goda saker. Sen kom det fram myter om övernaturliga krafter o.s.v.

Nog om det, jag är ju filosof och ska ej komma med en historie lektion.

Julen samlar familj och skapar en slags djup glädje som bara fyller upp en inifrån. Den går inte att förklara den men om man känt den så vet man. En magisk kväll som infaller en gång om året. Man pratar om julmirakel men det tycker jag är bara trams. I filmen "Bruce Almighty" så använder som en slogan som jag tycker är bra. Be the mirakel (Var miraklet). Jul stämningen kommer från människorna och inte från kvällen i sig. Att det blev den 24 fjärde december beror på att Jesufödelse hände då och människorna skapade en högtid och alla förblev glada den dagen så då skapades stämningen. Miraklet med julen är nog det att nästan hela världen i över 1500 år skapar, under en kväll, en känsla som är underbar. Men ibland så har man inte denna känsla p.g.a. distraktion, problem m.m. Jag tycker att man ska släppa problemen såvida dom inte är stora för att julen är en tid då man ska vara lugn, glad och nöjd.

Moln-dikt

Molnen är lugna, problemlösa och fria.
Jag och molnen. Jag beundrar molnen och vill va som dom.
Förutom på en punkt. Moln kan inte känna, det kan jag.

Min Födelsedag

Hej!
Känner mig lite skyldig attt skriva något på min födelsedag.
Genom år av iaktagande har jag lärt mig att alla fyller år. En del gör en stor deal av det och firar stort. Antingen för att man är liten, känd eller nollar (10, 20, 30 o.s.v). Det blir mindre och mindre betydelse fullt ju äldre man blir. Kalles 6 årsdag är mer intressant än Peters 47 årsdag. Som liten tycker föräldrarna att varje sekund av barnets liv värdefull och att man fyller år är det ett rent mirakel. Sen under "mellanåren" ca 21-64 så jobbar man, har frigjort sig från föräldrar, skaffat familj och jobbar så firas man bara med ett extra glas på krogen, ett grattis från jobbar kompisarna, samtal från föräldrar och en liten present från familjen. Men sen tycker alla att, precis som med barnen, att ett åt till är ett rent mirakel för då har man blivit pensionär. Ungefär samma statistik som med målen i livet (se Meningen med livet). Detta blogginlägg är mer av ett konstaterande än ett verk av mycket tänkande. Men om någon någonsin undrar om detta ämne så har ni ett konstaterande av mig "ungas och äldres mirakelår är betydelsefullare, i en människas öga, än ett år av dina värdefullaste år"